Den 10 maj är den dag då vi årligen uppmärksammar SLE för att sprida kunskap om, öka förståelsen för och stötta de som lever med SLE. Under den senaste månaden har vi tagit del av intressant läsning där vi, inlägg för inlägg, lärt oss mer om SLE. Efter denna läsning kan jag konstatera tre saker:
1. Forskning ger verkligen hopp. Tack vare forskningen vet vi mer om SLE än någonsin. Vi har läst om hur kunskap från forskningen har förvandlats till patientnytta – fler personer med SLE får bättre läkemedelsbehandling, fler lyckas bilda familj, fler stödjande insatser finns för att hantera sjukdomen. Många frågor är fortfarande obesvarade och vi är inte i mål än – men jag känner hopp. Forskare undersöker SLE från alla perspektiv, från gener till träning och avancerade cellterapier. Svaren kommer att komma. Framtiden kommer att se ljusare ut.
2. Du som lever med SLE kan bidra till en bättre framtid. Du har makten – använd den. Varje gång du fyller i PER bidrar du till en ljusare framtid genom att hjälpa forskare lägga en liten, liten pusselbit. Och fyller du inte i PER hos din reumatolog? Ställ frågan – begär att få fylla i PER. Det vinner du på och det vinner forskningen på.
3. Så lyckat det blir när vården, forskare och personer som lever med SLE samarbetar. Blogginläggen är levande bevis på detta. Idén till Forskning ger hopp föddes ur en diskussion mellan parterna. Men vad skulle man skriva om? Frågan ställdes till personer som lever med SLE. Svaren kommer från forskare och vårdpersonal som med stor entusiasm valt att sudda ut gränsen mellan forskningen och allmänheten. Som, med hjälp av forskningspartners, översatt komplex forskning till svar på de frågor som personer med SLE lyft fram. Processen har gett mig – och jag hoppas er som har läst blogginläggen – energi och motivation att fortsätta kampen mot SLE tillsammans.
Idag, på SLE dagen, vill jag lyfta fram er som lever med SLE, er som stöttar närstående med SLE, er som behandlar SLE och er som forskar om SLE. Tack vare era bidrag har vi hopp om en bättre framtid.
Monica Persson, forskningsansvarig på Reumatikerförbundet

Foto: Felicia Yllenius




