I en studie publicerad 2025 undersöktes hur användningen av kortison och hydroxiklorokin (Plaquenil, Pimaxiro) har förändrats över tid hos personer med SLE i Sverige. Europeiska rekommendationer har ändrats över tid och idag anser man att alla med SLE bör ta hydroxiklorokin om möjligt och att kortisonbehandlingen ska begränsas. Immunhämmande och biologiska läkemedel kan också minska behovet av kortison. Syftet med studien var att undersöka om behandlingsrekommendationerna har lett till förändringar i behandlingen.

Studien undersökte 3891 patienter över 18 år som fått diagnos SLE mellan år 2005 och 2021 och jämförde behandlingen för de som fått diagnosen tidigt under perioden och de som fått den senare. De flesta insjuknade var kvinnor, 83 procent, och medianåldern var 48 år. Forskarna analyserade uttagna recept av kortison, hydroxiklorokin och immunhämmande läkemedel under de första fem åren efter diagnos. Man undersökte också om ålder, kön, födelseland, inläggning på sjukhus, specialistbesök, sjukhustyp och utbildningsnivå påverkade behandlingen.

Majoriteten i studien hade någon gång fått behandling med kortison (84 %), hydroxiklorokin (77 %) eller immunhämmande läkemedel (54 %).

Under det första året hade ungefär 70 procent kortison och det var ingen skillnad mellan de som fått diagnosen tidigt under perioden eller senare. Fem år efter diagnos var det däremot en liten skillnad och bland de som fått diagnosen tidigt under perioden hade 54 procent kortisonbehandling jämfört med 46 procent bland de som fått diagnosen vid en senare tidpunkt. De som fick höga doser kortison hade oftare många inläggningar före diagnos, diagnos på universitetssjukhus, var födda utanför Norden eller var män.

För hydroxiklorokin var det tvärtom och behandlingen första året ökade från 44 procent för de som fått diagnosen tidigt i perioden till 80 procent för de med senast diagnos. Även efter fem år var andelen som behandlades med hydroxiklorokin tydligt högre bland patienter som diagnostiserats sent i perioden. Högre utbildning, nordiskt ursprung och diagnos på universitetssjukhus ökade sannolikheten för behandling med hydroxiklorokin.

Sammanfattningsvis så minskade kortisonanvändningen något, medan hydroxiklorokin ökade tydligt. Även om förändringarna är i linje med rekommendationerna är det fortsatt viktigt att sprida information om behandlingsrekommendationer för att säkerställa jämlik vård.